Den största av alla låtar (G.O.A.T.) är en serie inlägg, vilket skapar mina 100 föredragna låtar genom tiderna. Masterlistan är här, liksom jag uppdaterar den varannan vecka eller när jag har ytterligare 10 låtar eller så.

När jag var första visualiserad av G.O.A.T. Funktion, det var en anledning att publicera många coverlåtar. Eftersom jag glädjer mig i mig några återgivningar. Men när det gällde att välja mina föredragna låtar fanns det några band som också hade många för mig – och jag kände mig dålig att inte inkludera några. Men å andra sidan ville jag inte ha en topp 100 med mycket mer än ett par av exakt samma person eller band.

Men att välja en melodi eller två av några av dessa män är lika svårt – de är lika speciella för mig.

Warren Zevon är en sådan låtskrivare.

Warren Zevon, född den 24 januari 1947, är den enda musiker jag kan tro på som tog oss graciöst med ett yrke såväl som i döden och låter hans fans förstå var han var i varje steg på vägen.

Han började med den typ av bakgrund du förväntar dig baserat på hans låtar: barnet till en rysk judisk bookie, “Stumpy Zevon”, som hjälpte Mickey Cohen, samt en mormonmor. Inneboende motsägelse, Gud och pengar. Musikaliskt började han bakom kulisserna och komponerade några låtar för sköldpaddorna, innan han skapade ett soloalbum, “Wanted Dead or Alive”, som inte var väl mottagen. I själva verket finns det verkligen inte mycket där som är värt att lyssna på annat än lite omslag av Iko Iko. Men då, efter att ha turnerat som keyboardist för Every Brothers, nöjde han den tidigare legosoldaten David Lindell samt tillsammans de cowrote Zevons allra första sanna Zevon -låt: Roland The Headless Thompson Gunner. På uthålligheten av den melodin såväl som arbetet han gjorde med Jackson Browne såväl som Eagles, fick han en trovärdighet som en cowboy/outlaw -låtskrivare samt fick sin allra första stora etikettavtal, vilket resulterade i sitt namngivna allra första album ( producerad av Jackson Browne).

Det hade inte varit så mycket som det tidigare, förutom kanske några Johnny -pengar samt Merle Haggard -grejer – men det var definitivt inte mycket mörker på 1970 -talets rockscen.

Zevon hamnade sedan som en hitmaker, från advokater vapen såväl som pengar till varulvar i London till Jeannie behöver en skytt … och sedan mediciner såväl som alkohol tog honom ner såväl som 1984 försvann han i rehabilitering. Han studsade tillbaka 1987 med ett fantastiskt album på en ny etikett (sentimental hygien), liksom sedan samarbetade med R.E.M. (minus deras sångare) som hinduiska som gudar, liksom hans yrke tog fart igen, tills han fick diagnosen cancer 2002. Han fortsatte dock att skapa tre album med låtar som känns som meditationer om hans förståelse av döden, liksom underbara farväl till världen. Jag kan inte tro på ytterligare en musiker som har gjort det.

Så den här veckan är en hyllning till alla G.O.A.T.S i Zevons katalog – och snarare än att göra en “Top 10”, kommer jag att gå album med album med sin karriär. Eftersom Warren Zevon bara kan vara min föredragna låtskrivare genom tiderna. Idag kommer vi att undvika hans glömska album 1969 samt introducera Best i 1976: s “Warren Zevon.”

I den extremt slutet väljer jag två för min topp 100 -låtar.

Zevons stora etikettdebut var elva låtar långa och kände direkt igen honom som ett geni. Albumet var praktiskt taget ett Supergroup -album, med stödjande arbete av Phil Everly från Everly Brothers, Don Henley samt Glen Frey från Eagles, Lyndsey Buckingham samt Stevie Nicks från Fleetwood Mac, Carl Wilson från Beach Boys, Jorge Calderónón , Bonnie Raitt, David Lindley, J.D. Souther, samt fantastiska erbjudanden av fantastiska studiomusiker. Den mest långvariga melodin på albumet var naturligtvis “Carmelita”, liksom det är mitt val för hans allra första G.O.A.T.

Carmelita är en liknande ballad som först spelades in av Murray McLauchlan, dock välkänd av Zevon. Det är finaste förstått för det förlorade köret: “Carmelita, håll mig stramare/Jag tror att jag sjunker ner/och jag är alla utslagen på heroin/i utkanten av staden.” Åh, liksom det är Glen Frey på rytmgitarr samt harmonisång!

Ytterligare lyssnande: Den andra G.O.A.T.S från “Warren Zevon” av Warren Zevon skyndar sig ner i vinden (med Phil Everly Singing Harmonies) samt den franska inhalatorn (en av Warren’s många hjärtskärande låtar, med Don Henley som sjunger på kören). Det finns andra riktigt, riktigt fantastiska låtar på skivan också (det är fantastiskt från rygg till rygg), som ryggar vände sig ner på vägen (med Jackson Browne på harmonier såväl som glidgitarr samt Lyndsey Buckingham på blygitarr!) liksom Mohammeds radio (Zevons allra första enorma singel).

Omslag: liksom många att nämna, såväl som på flera språk. Här är en bitsamling för att få din egen, liksom om du går ut och upptäck några fantastiska, kom tillbaka ocksånull